Chicago

Idag delade vi upp oss; jag, mamma och Johan spanade in Navy Pier och pappa besökte Art Institute. Det var skållhett ute idag och vi orkade knappt röra på oss. Vi slog oss  ned på en bänk på piren och där satt vi ett bra tag. Vi fick alla fina solbrännor då vi satt fullt påklädda i middagssol. Därefter utforskade vi den omtalade Magnificent Mile, en affärsgata med en massa fina butiker.

 Navy Pier var otroligt fint, men otroligt varmt.

 På den långa piren fanns det nöjesfält, barer och restauranger.

 Denna oansenliga bänk blev vårt tillhåll under merparten av dagen.

  Jag, mamma och Johan på Navy Pier, med utsikt över Lake Michigan.

Under kvällen gick vi och åt på en närliggande pub; Miller's. Där åt jag lamm för första gången på evigheter. Om ni inte har märkt det, så var Chad och Missy väldigt kinkiga när det kom till mat. De höll sig undan fisk, skaldjur, lamm och lever. Allt som jag gillar! Självklart åt de mycket annat gott, men det är en hel del maträtter som jag har saknat under året. Efter det välsmakande lammet gick vi igenom Milleniumparken. Där tittade vi på den legendariska Chicago-bönan, som kom till världen 2004. Är man i Chicago måste man se bönan, det bara är så. 

 Det är roligt att experimentera med reflektionen på bönan.

 En annorlunda bild på Chicagos stadssilhuett.

 Tittar man noggrant på den finpolerade ytan ser man tum-, finger-, hand- och skoavtryck.

Pappa.

Chicago

Efter att ha tagit oss in till Chicago med tunnelbaneförbindelsen The Blue Line, släpade vi med oss vårt bagage till hotellet. Även om jag inte har tokshopppat här i USA så lyckas man ändå samla på sig en hel del under ett år. Men nu var alltså allt nedpackat i väskor och ryggsäckar. När vi kom fram visade det sig att det var rena rama lyxhotellet som låg väldigt centralt och bra. I hotellobbyn blev det ett kärt återseende av min pappa. Det var så roligt att träffas igen!

 Palmer House, ett väldigt bra hotell!

 Mitt och pappas hotellrum, vars golv snabbt blev täckt av mina kläder.

Lobbyn.

Efter att ha fräschat upp oss på rummet var vi redo att ge oss ut på Chicagos gator igen. Att vara i en storstad som Chicago är rätt annorlunda efter att ha bott i en småstad som Benson där den högsta byggnaden var ålderdomshemmet med hela sex våningar. Vi åt en sen lunch på ett italienskt café intill Millenium Park. Sedan gick vi på stadsrunda med pappa som guide. Pappa hade anlänt några dagar tidigare, då han hade åkt direkt till Chicago från en kongress i San Antonio, Texas. Han traskade runt där i Chicago som om han inte visste något annat.

 Fin stadsbebyggelse.

 Utsikt över Chicago River.

 Jag njuter av den vackra staden Chicago!

 Chicago hade ett smart (men lite bullrigt) system med tågrälsen ovanför bilvägarna.

Pappsen agerar guide.

 I Chicago råder det ingen brist på skyskrapor.

På kvällen gick vi ut på restaurangrunda och fastnade till slut för en köttrestaurang. Där åt vi god mat och efter middagen gick vi, mätta och belåtna, tillbaka till hotellet för att sova. 

Chicago är en imponerande stad som jag gärna vill besöka igen.

Galena

Igår åkte vi över gränsen och vi befinner oss nu i Illinois. Inatt bodde vi i en liten trevlig stad i nordvästra hörnet av delstaten vid namn Galena. Här hade tydligen presidenten U.S.Grant (vem nu han är) varit bosatt och Abraham Lincoln hade hållit tal på balkongen på hotellet där vi bodde. Igår kväll åt jag den godaste köttbiten någonsin. Självklart var det Prime Rib. Det var olagligt gott! Nu ställer vi in GPS:en på Chicagos flygplats för att återlämna hyrbilen. Sedan åker vi därifrån in till Chicago för att träffa pappa på hotellet. Det ska bli så roligt att få krama om honom efter dryga nio månaders väntan!

 Lite fin utsikt på väg från Winona.

 Mamma, Johan och jag åkte sightseeing-buss för att lära oss lite om stadens historia.

 Det äldsta postkontoret i USA ligger i Galena.

Det godaste köttet någonsin; Prime Rib.

Winona

Winona visade sig vara en trevlig liten stad. Vi bodde på ett mysigt Bed & Breakfast vid namn The Carriage House. Rummen var jättesöta och de var inredda i en trevlig lantstil. Efter ankomsten fick vi snart veta anledningen till namnet. Ägaren tog med oss på en guidad rundtur i staden i en originalmodell av Fords Model A från 1929. Det var aningen skumpigt, men riktigt roligt. Vi såg Mississippifloden och den imponerande pråmtrafiken. På kvällen blev det middag på en fiskrestaurang och jag åt Walleye (gös), den första fisken jag har ätit på länge. 

 Igår eftermiddag blev vi glassugna och vi ställde in GPS:en på att hitta närmaste DQ!

 Mamma tittar och pekar på Mississippi River.

 Något säger mig att han har förfalskat nummerplåten.

New Ulm

Idag har min resa till Chicago med mamma och Johan officiellt börjat. Vi siktade in oss på den tyska orten New Ulm. Där åt vi en tysk lunch. Vi har precis lämnat New Ulm och vi styr nu kosan mot Winona, som tydligen ska vara en vacker stad belägen vid Mississippi.

 

 Mamma och Johan utanför den tyska restaurangen.

 Den fina staden New Ulm.

Gårdagens känslosamma strapatser förmildrades något, då Juliane och Amber hälsade på mig igår kväll. Jag simmade i hotellpoolen för att rensa tankarna och de dök upp från ingenstans och de gjorde mig sällskap. Vi pratade, skrattade och lekte och jag kunde glömma tråkigheterna för ett tag. Nu känns det rätt bra ändå. Det känns alltid bättre att skriva av sig när det är så mycket känslor inblandat och att skriva i dagboken har hjälpt mycket. Mamma och Johan har även varit riktigt bra psykologer och de har stöttat mig under hela händelseförloppet. 

Avskedet

Förmiddagen och eftermiddagen gick åt att packa, frakta över allt till mammas och Johans hotellrum och till att förbereda mina avskedspresenter. Jag framkallade foton och gjorde fina kollage och fotoramar.

Ikväll var jag, mamma, Johan, Chad och Missy ute och åt på Duffy’s i Montevideo. Vi åt jättegoda Buffalo Wings dränkta i Goldrush Sauce och doppade i Bleu Cheese Sauce. För er som inte vet vad detta är så är det friterade kycklingvingar i en typ av barbequesås, som man sedan doppar i mögelostdressing. Typ. Jaja, det var i alla fall helt otroligt gott. Man skulle kunna kalla middagen för ”den sista måltiden”. Det låter väldigt morbitt, men det var faktiskt min sista måltid med Chad och Missy och även min sista måltid innan jag lämnar Benson imorgon bitti. 

 Chad och Missy på hojen. De måste vara de coolaste värdföräldrarna man kan ha!

Efter den sista måltiden åkte vi alla hem till oss och det var dags att ta farväl av de människor jag har stått närmast under min vistelse i Benson. Jag kommer aldrig att glömma denna kväll. Till en början pratade vi mest om rätt världsliga saker, dock låg det en ledsam slöja över det hela. Till slut samlades vi alla ute på verandan. Det blir ju inte lättare för att man drar ut på det. Jag delade ut mina presenter och därefter började självaste avskedet. Tårarna började rinna när jag började ta farväl av alla. Mamma och Johan fick leda mig till bilen. Hulkandes stapplade jag iväg mot bilen och under hela bilresan till hotellet tänkte jag att det här var antagligen det värsta jag någonsin varit med om. Aldrig hade jag trott att det skulle vara så svårt att lämna dem.

Examensdagen

Jag är nu utexaminerad! Examensceremonin var väldigt högtidlig och lågmäld. Rektorn sa de legendariska orden: "You are now graduates of Benson High School. You may turn the tassel on your cap." och vi bytte alla sida på tofsen som hänger från studentmössan. Innan man är utexaminerad hänger den på höger sida. När ceremonin är över byter du alltså sida till vänster. Sedan kastades hattarna upp i luften och vi gick ut ur salen. Sedan var vi fria! Jag kunde inte undgå att känna mig som en riktig senior, trots att jag någonstans i bakhuvudet visste om att jag inte riktigt är klar med skolan än.

Efter ceremonin åkte jag till ålderdomshemmet i Benson för att ta farväl av min gammelvärdfarfar (konstigt ord). Herr Payne d.ä. har jag stått väldigt nära under mitt år här. Det blev ett tårfyllt avsked och värre blev det när jag fick reda på att jag var tvungen att ta farväl av Codi, då hon skulle åka hem till sin mamma då det var söndag och allt.

Mamma och Johan körde mig sedan till Dairy Queen för lite tröstätning. Jag var ett vrak efter att ha sagt hej då till Codi och lite Strawberry Cheesequake hjälpte lite grann. Sedan hämtade vi Sarah och vi två gick på några studentskivor tillsammans. Detta förbättrade mitt humör ytterligare. Det var mycket trevligt folk och det fanns mat och efterrätter i stora mängder! Något som är typiskt för studentskivorna här är att det ofta finns ett stort bord med studentens uppsatser, betyg och diplom. Undra vad folk skulle säga om man skulle anordna ett sådant bord på sin studentskiva. Det är inte enligt jantelagen, det är ett som är säkert!

Nu i kväll har även Larry och Valerie, mina värdfarföräldrar, varit här och vi har tagit farväl. Jag hade förberett svenska pannkakor och vi åt dem med glass och chokladsås. Ett utbytesår är rätt konstigt om man tänker efter; man lämnar sin familj, sina vänner, sin hemmiljö, ja, hela sitt liv egentligen, för att åka till en ny stad, bo med en ny familj, skaffa nya vänner och ett helt nytt liv. När du känner dig som mest hemma, ja, då är det dags att åka hem igen och du slits återigen från det du nu kallar ditt hem. Hela utvecklingsgången är rätt ironiskt om man tänker på det på det sättet. På tisdag morgon lämnar jag Benson med mamma och Johan. Det känns helt overkligt. Jag kan inte riktigt förstå vad som snart kommer att hända, men tiden går och det är inget som kan stoppa den. Jag har lagt ner min vinterjacka i min resväska så att jag kan säga att jag har börjat packa, men jag börjar nog inte på allvar med packningen förrän imorgon. Faktumet att jag ska fara iväg blir alltför påtagligt om jag börjar packa. Jag vill njuta av min återstående tid här så mycket som möjligt. Nu är det sent och sängen kallar. Detta är sista gången jag sover i min säng här i mitt lila rum. Imorgon är sista chansen att packa och jag ska även förflytta alla mina ägodelar till mammas och Johans hotellrum, då jag ska spendera morgonnatten där. På så sätt kan jag ta ett riktigt farväl av familjen imorgon kväll, då både Chad och Missy jobbar på tisdag morgon. 

 Sarah, Vince, jag och Chris.

Mamma, jag och Johan.

 Familjebild innan vi splittrades.

 Gammelfarfar och flickorna.